En dag strax före jul bestämde jag mig för att ge mig själv en välbehövlig julklapp. Jag styrde därför stegen mot Axelssons Fotvårdsskola i Stockholm för att få en skön fotvårdsbehandling: Något som jag tänkt på tidigare men inte blivit av.

Jag tittade på nätet hur jag skulle ta mig dit, och fick besked att jag skulle resa till St Eriksplan med tunnelbanan och sedan gå framåt Odengatan i 15 minuter, fram till Gästrikegatan.

När jag kommit fram till St Eriksplan, uppgång Torsgatan, undrade jag nu var Odengatan låg i synfältet. Hejdade därför en trevlig dam och frågade var Odengatan  låg. Hon frågade då vart på Odengatan jag skulle gå. -Till Gästrikegatan, svarade jag. Då pekade hon på andra sidan gatan och sa: "Den ligger ju där"! Mycket märkligt ! Det var som en högre makt som styrde mina steg till snabb bättring.

Jag var där i god tid, anmälde mig i receptionen och betalade. Efter en stund kom den blivande fotvårdsterapeuten Lisa fram och bjöd mig ta plats i behandlingsfåtöljen samtidigt som hon gav mig en tidning att läsa under behandlingen. Men jag tackade nej för jag tycker det är intressant att följa behandlingen. Och dessutom tycker jag att man visar respekt för utövaren  på det sättet.

Lisa utförde sitt arbete mycket noggrannt och omsorgsfullt och tog sig tid med mina fötter. Hela tiden övervakades arbetet av två kvinnliga handledare som turades om att instruera och handleda eleverna.

Namnet Lisa ger associationer. Flitiga Lisa är en sådan och även namnet på en vacker blomma. Och Lisa är även benämningen på något som ger en lindring eller vederkvickelse på något sätt. I detta fall var det en lisa för mina fötter.

Detta ska hädanefter bliva min musik. Att ta en skön fotbehandling med extra allt: fotbad, filning, behandling och fotmassage. Nog har jag varit på fotbehandling någon gång tidigare men aldrig med ett så grundligt utförande som denna.

Med lätta fötter går jag nu mot det nya året på nya upptäcktsfärder ! 

.