Ansiktet fick hennes hjärta
gav henne ingen ro
längtans vita rosenkransar
låg i hennes öppna famn

Bländade hennes förnuft
förtrollade bland minnets poesi
band sidenrosetter åt kärleksdrömmar
gav förnuftet en solskensresas glädjerop

Hennes ögon bar egna minnesbilder
bleknade av soliga vårmorgnars lätthet
då allt var nytt och oanvänt bland
tingen i skrinet av klarhet