Jag färdas
genom soldränkt sommarlandskap.

Längs vägen löper gula åkrar
kantade av lövträd och porlande bäckar.
En lätt bris smeker mitt ansikte.

Plötsligt sker en förvandling.

Mitt jag flyter förunderligt ut
i landskapet
landskapet in i mig.
All åtskillnad förflyktigas.

Utan plats och fäste
tystnar jagets alla tankar och
dör hastigt bort.
Bara en förnimmandets punkt
återstår.

Det sista jag märker
är hur tiden övergår
i ett evigt
samlande nu...

O ändlösa lycka!