packar väskan
morgonrocken är svår att klämma in
stänger av kaffebryggaren
han är vit i ansiktet
vi är ensammast i världen
magen sjunger för oss i bilen
vattnet går
rinner ut i min fantasi
ingen återvändo
in volvon
guppen får henne att grimasera
han är stålmannen som ska rädda mig från magen
om det är ett barn inuti vore det bra
bättre än blod och slem
kvinnligheten har gjort mig till Elefantmannen
kompenserar genom språklig finess
jag måste vara tydlig och bestämd
framme i entreen tappar jag befälet
vi sitter i praktiska födabarn-rummet
rosa bård
blir en måliriktad hård
vankar i korridoren
är borta
här ska jag känna mig trygg
här borta
vill hem till kaffebryggaren
bubbelpolen är för bra
far upp efter några minuter
barnet kanske redan har simmat ut
om det föds i vatten kanske barnet tror jag är en fiskmamma
jävla bubbelpol
ångest
otacksam
svettig
flåsar i takt
och flämtandas
högt över taken jag far
mannen vaktar duktigt magen i det fula rummet
EKG
remmar ska spännas
runt jordklotet
runt det som kallas mage
tänker på min mamma som blev sjuk av att föda
ska jag följa henne nu
bli en krossad mandel för evigt?