Rocken lusbiten som en skabbig räv
Ansiktet sjukligt färgat som ärgad koppar
formad av svikna löften och brända broar
Sitter osynligt vid sidan av de tidspressade själarnas stank
vilka flyger förbi likt fågelflock
utan tid för landning


Vinterstjärnorna samlas sorgslaget kring månen
Silverskenet har den strängeligen vänt  från vår jord
grämd över alla de pennings-giriga hemmens
överfyllda bord
Kvinn o herr högaktligt stjäler världens tillgångar
likt allenahärskande gudar


I danande gryning viskar solen åter sin stilla bön
Blodlåtna strålar vädjar modern dem förlåta
bergsryggarna reser sig likt väldiga titaner
i modfällda stämmor singlar deras vindpinade sång
vilken viner om forna tider
innan tidspressade själars stank
beslöjade de vackert ärgade