Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

sorti

jag försöker finna ord om dig i snön men det föll aldrig någon. jag andas kort och lätt på väg genom allén. där jag flera gånger mött din pappa. jag har andats i cirklar för dig. gått omvägar runt platser där du hållit min hand medan jag gått sönder. vadat i resterna av din närvaro längs kajen. jag har hostat blod och bitar av nagelband efter bussen som går hem till dig. smekt mig varm med dina fingrar. jag har legat med var och en i den här stan. knullat över sår och täckt fragment i huden med blåmärken. vaknat i okända rum. somnat på morgonvagnen hem. jag har klämt vätska ur huden och klippt tovor ur mitt hår. kastat varje pinal och kapsyl du lämnat efter dig. blundat hårt och fyllt nätterna med fylla och dans dans dans. jag har skrivit brev till dig. dragit i vanmaktens bojor. rivit mina räkningar. jag har hoppats nätterna igenom. somnat med din systers hår i famnen. haft iskalla fingrar sen du lämnade mig. jag har brunnit tills jag inte kände hettan. smält ner smycken du aldrig gav mig. sprungit snabbt och sovit korta nätter. jag har tömt glas efter glas. köpt flaskor med främmande etiketter. klunkat ensamheten hel. jag har fyllt hålet du gjorde i mig med pojkfingrar och vansinne. kaos och gatstensgrus. vodka och torkat läppstift. jag har skrapat stelnad säd från revbenen. vässat min blyertspennor. gått genom natten ensam. jag har stirrat på mig själv i fönsterrutor. andats imma på spegeln. skrivit din bokstav tusen gånger. jag har låtit dig värka i mig. andats ut din andedräkt genom stumma korridorer. bitit mig hårt i fingrarna. hatat och innerligt älskat dig sen dess. jag har vant mig vid smärtan. ryckt till av ditt namn. rört mig i mitt vakuum. jag har andats kallt. jag har beskrivit dig för andra. gett dig namn och epitet. öknamn och ömhet. våld och smeknamn. jag har hulkat i toalettstolar. spytt ner golv och kakel. kaskadkräkts över parkett och asfalt. jag har vridit dig ur mig. fött dig på nytt. haft värkar över hela stan. jag har sprängts i bitar. trampat på minnets minor. svävat över dansgolv. blivit ihjältrampad till det som var vår melodi. jag har tvingat ord ur mig. andats bokstäver du aldrig kommer höra. klätt av mig för främlingar. fantiserat och skrikande kommit till minnet av dig. jag har dött och skalat av. levt och stängt in allt jag någonsin känt för dig. kvävts i en plastpåse du glömde under min säng. jag har rensat bland smuts och lådor. kastat mig efter pendeltåg och åska. klippt trådar som börjat växa ur min bröstkorgs grop. jag har värjt mig för det mjuka i din röst. hetsat fram det hårda i dina händer. frammanat din kropp och tusen kroppar till. vaknat och glömt. druckit och fallit. jag har gett efter för känslan. skrikit ut min sorg. varslat mitt livs armeér. ställt mig själv till svars. jag har gett dig månader och år. nätter av bokstäver och infrarött ljus. jag har gett dig min kind mot golvet. slitit sönder mitt hår. återvänt gång på gång för dig.















t.


















så lämnar du mig på nytt. en natt med minusgrader och moln över taken och jag följer dig med blicken när du går för sista gången. när du andas ut och lämnar mig i mitt rum. ensam kvar. med variga minnen. sårade ärr. i vanmaktens nattlinne. skör och vacker. men levande.




Fri vers (Fri form) av tildam
Läst 374 gånger och applåderad av 7 personer
Publicerad 2016-01-06 00:24



Bookmark and Share


  Herr Spenat
Du skriver så fasansfullt relaterbart. Tack.
2016-03-11

  petter rost
Vilket furiöst flöde! Som att du bara vrider på en kran till dina erfarenheter och till sådana erfarenheter som ännu inte hunnit skorpa sig och bli till minnen, skorpor du pillar bort så att de åter de öppnade såren blöder. Du har ditt mycket speciella bildspråk, du ger metaforer som knuffar sej fram genom vaneseendets ridåer, du målar en igenkännlig värld men liksom i färger som inte finns.
Jag har haft förmånen att höra dej läsa din poesi och jag har lite nytta av den erfarenheten när jag nu läser dig. Jag har lite lärt mej var jag kan dra in ett djupare andetag, och ut igen – liksom att för ett ögonblick lätta på trycket. Så iväg igen, förbi 't.' där han står med väldig tomhet omkring sig som en gest av woodoo... han finns ändå där i ditt liv, långt mer närvarande än vad det behöver.
Ditt poem liknar inte något av Allen Ginsberg, talar inte om den värld där han rörsd sig. Men den påminner om hans poesi – det är det hejdlösa.
Hejda dig aldrig!
2016-01-06

    ej medlem längre
utmärkt skottlossning Ur en
plastpåse, +
2016-01-06

  S.A.I. Steve Lando VIP
levande, så levande, genom hela livet, bakåt, i nuet, samt framåt.
2016-01-06
  > Nästa text
< Föregående

tildam
tildam