ligger nästan här

spridda himlakroppar




driver likt ett spöke

över halva gatan


ändrar sig

och sopar igen sina spår






tyngre än rök

lättare än död

drar den fram genom isande blodkärl

i tätaste dräkt

på glesaste insekt




dess överblivna oskuld

missade hela jullovet


vaknar när januari

redan står i slocknad brand






täcker över någons nalle

såväl skräp och grop

liksom sparv och rop

efter liv eller varmaste sko


börjar snön gömma

allt utom skuggorna



varje hörn hos staden

bärs upp av

världens mjukaste skelett