Vintervinge
sveper över frusen vildäng.
Silverslöjors vida famn
blir snörosor på ödegårdens fönster.

In i fönstersnörosor
en epok sedan länge förliden.
En gammal kvinna
med rynkig kind.
Den ådrade handen
håller ett tummat brev.

Flätor av tid
en ungdomskärlek.
Längtan och löften
på ett bleknat papper.
Med blicken klar
och med hjärtat varmt
sitter hon en stund bland minnen.

En stilla fläkt i junikväll
och en blommig sommargardin.
Blåa blickars möten
och doften av ett leende.
Dubbla hjärtslag tillsammans.
Jag vill att du ska veta.
Jag följer vart du än går.

I allt det som återstår
dansar skuggor i skymningen.
Vintervinge omfamnar tystnaden.