det finns en obestämbarhet som darrar

på randen till ett nyfött universum

jag ser ögat öppnas mot en annan himmel

en nyfödd framtid frihetsfödd medan

julgransfoten kramar liket av en gran

mellan husens tigande fasader

skrider blänkande maskiner

fantomer i en silverdröm

stålskeletten blir till valar

med andedräkt av artonhundratal

vindarna vid gatans slut leker med mitt namn romantikens häxor skrattar

när malströmmen tar form

i förtvivlan flaxar råkflocken

genom det sista vilda ljuset

som rusar upp och flyr

ur det stora svarta mörkrets hatt

neonlandskapen glöder under öppna himmelshål

civilisationens tysta gift har genomträngt all mark

och tystat parningsropen

morgonbäckar blir till nattvatten

glömskans brunnar leder ner

till förflutenhetens slätter

där undergångens ritual

för kanske allra sista gången

ännu en gång besvärjer döden

det finns en obestämbarhet som darrar

på randen till ett nyfött universum

jag ser ditt öga öppna

mot en annan himmel