som sjöng jag ur fukt 
ännu inte ur människan
ty min kropp i tidvatten söker sina fötter
att rota
sin stängel att sträcka, sin hunger mättad
utan liv eller död
Edith, Edith
i vems sällskap skall vi dricka
med vilken svärta skall våra armar tröstas
hur skall ord ur kött vinna laga kraft och synlighet
skall vi stampa sockret ur öronen och ropa Spatziba idioter över hustaken
skall vi finna kraft ur röd jord 
ja, vi skall
för vår skull Edith, och för de sköra ordens galenskap