Jag supportar en man lite genom att han får ringa till mig och samtala för han sitter i en besvärlig situation.

En gång när han ringde hade jag wienermusik i stereon och den dömde han ut som "homofilmusik". En annan gång nämnde jag att jag spelade på lotto tillsammans med en kvinnlig vän. "Ja, men då måste du ju dela om det blir en vinst", svarade han.

En äldre kvinnlig släkting på annan ort får en viss hjälp genom hemtjänsten. Det enda de gör är att de kommer dagligen och lämnar en remsa med medicindos. Hon vet inte vilka tjänster hon har rätt till. Jag säger till henne att hon måste tala med en hemtjänstsamordnare för att få klarhet i vad hon betalar och vilka tjänster som ska utföras. Hon säger att dom får inte göra något. Hon hade frågat en hemtjänstpersonal en gång om hon kunde ta ner en sak ur ett högt skåp. "Nej, det får vi inte göra", fick hon till svar.

Hon säger att om hon har en soppåse stående vid dörren, och som senare ska ut till sopnedkastet på gården, då tror hon att hemtjänsten ska se detta  och ta ut den. Men icke. Ja det är sannerligen inte lätt att bli gammal och kanske lite lätt debil.

Tänk om vi alla när vi är någorlunda frisk  i huvudet kunde lära oss att tänka att mycket beror på oss själva och hur vi tänker.

Att inte tänka motvalls utan försöka finna ut lösningar och glädjeämnen i livet.

Jag vill passa på att rekommendera en bok som heter Minsta motståndets väg av Robert Fritz. Den kanske går att få tag på i något antikvariat.