Och jag har, efter lång tid lyckats släcka det.
Den lågan, den fantastiska eld som härjat i mig.
Den som tändes av andra. Av dom vackra. Dom magiska själarna. Dom ouppnåeliga.

Det har utplånats. Den kraft som tvingade mig uppåt. Lät mig sväva. Drömma. Ljuga.
Jag har satt mina fåglar i bur. Mina tigrar i kedjor.
Min framtid i ögonbindel. Min röst i munkavle.

Mej utan dej.