jag drömmer om honom än
ibland
inte så ofta numera
han var min första kärlek
inte en förälskelse
min första innerliga glödande passion  

i början av livet fanns han
i slutet av livet finns jag
och allt som passerat under alla år
är glömt när han står vid min dörr

han är ung då
och jag är väl jag
jag drömmer om hans mörka hår
och den varma blicken i hans blåa ögon
när han ser på mig
om hans vackra händer
och hans starka armar drömmer jag

och han ser vänligt på mig
talar snällt och ömt
allt är glömt
allt är förlåtet
och som en dröm i drömmen följer jag
med honom hem
så självklart känns det
rätt
för det var han
som brände het som solglöd i min unga hud
den sommaren
och tände dofterna av markens vilda kryddor
det var han som tyngde mina lemmar
med kärleks uppgivenhet
när sommardagen gick till vila

men även in i drömmen
vet jag plötsligt
hur fel det är
jag har ett annat liv nu
jag är inte hans
nu
har jag ett liv
det som jag aldrig hade då

han skingras som en vålnad
som ett vemod över skogen i april
min förste käraste
han tar vår ungdom med sig
till det dimmiga och dolda hus där drömmar bor