Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

RUM 10, version 2

Rum nummer 10.
I korridoren bakom de tunga, låsta dörrarna ekade en kvinnas skrik, i korridoren ekade ett högljutt larm.

Tystnaden och lugnet som så länge legat över avdelningen var nu helt borta, tysnaden och lugnet var nu bara ett minne blott.

De tunga, låsta dörrarna som håller de förlorade själar inlåsta, borta från samhället öppnas upp så hårt, att dörren smäller in i väggen, så hårt att det blir avtryck i väggen.

Människor klädda i vita uniformer och blåa plasthandskar går med tunga, bestämda steg mot rummet med den röda lampan som blinkar, som blinkar i takt med larmet.
Deras ansikten är gjorda av sten, deras röster är förvrängda till något mörkt, något hemskt.

Dörren till ett avlägset, ljudisolerat rum låstes upp av en människa iklädd vit uniform och blåa plasthandskar. Flickan skriker, försöker göra motstånd, kämpar för att ta sig loss när hon bärs in i det rummet som benämns som rum 10.

Av ett tiotal människor klädda i vit uniform och blå plasthandskar trycks hennes tunna kropp ner i en säng, en säng som har tjocka läderremmar hängandes längs med sängen.

Av ett tiotal människor klädda i vit uniform och blå plasthandskar hålls hennes kropp fast medan hennes ben, hennes armar och hennes midja en efter en spänns fast med läderremmarna. När hon skriker, gråter och kämpar för att ta sig loss stirrar människan iklädd vit uniform på henne, men utan att se henne.
Han lämnade rummet och sa med lättnad i rösten:

"Du är på rum nr 10 och nu får du ligga här några timmar, fastspänd, seru lilla gumman




Fri vers (Fri form) av ehllj
Läst 263 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2016-01-14 17:36



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

ehllj