Fåglarna
på telefontråden.

Bilarna på bron
och fyrarna

ute i skäret,

alla har de
en enda önskan.

En enda dag

ett sista tecken

stjärnorna i kikaren.
Drömmarna
på näthinnan,

vinden i havet,

De trär ett hölje
över sitt skal,

skalet förkalkas
och rämnar,

blåser bort
likt ett stoft

till slut,

kanske landar
invid en kind

på en av de

miljarder galaxer

på natthimlen,

kanske kryper in
i de varma porer
som andas där

Breven
som flyter i vattnet där
ljuden som porlar där
runt gatorna.

Träden de viskar löv
likt kristallklart vatten
som bubblar i ett barns hals så

så en enda dag

ett sista tecken

lägenheterna ligger
på varandra

högt upp i ett torn.

hänger tyst
under molnen.

där bor din själ
i en kropp

som likt den
gamla eken
fast förankrad

mitt ute
i ett öppet fält
av ödslighet.

Fönstret ut,
järnvägen
tågspåren

horisonten
atmosfären

de liksom
är utspridda

som små pusselbitar
som passar ihop.

Hon ser
att det fattas en.

en enda dag

ett sista tecken