Mina händer har svalnat
De ekar tomma
då vårt fingerpussel
inte längre passar

Du var den enda som kunde noterna
till min inre vansinnesorkester
Och ännu gömmer du dig
i mina undertexter

Konstpaus

När musikstycket tar slut
Kan jag inte fortsättningen

Jag upprepar gamla strofer
säger åt mig själv att
repetitioner av det förflutna bara är
En engångsföreteelse

Men det är en flergångföreteelse

Jag kapade mina vingar
Tillät mig att störta
Det var nu eller aldrig, du eller aldrig
Men nuet och duet försvann

Platt fall
ner
i avgrunden

Trodde mig aldrig finna förmågan
att återuppstå

Men jag har börjat se gnistor
I omvärldens varma lågor

Kanske kolen ännu glöder
i mina händer
som brukade brinna