Allt prat
har ett slut

även när ingenting
blivit sagt

men man
fortsätter ändå

att drömma

först när ögonlocken stängs
kan jag se dej

inte förrän

efter solnedgången

eller långt senare
inpå natten
då jag tänt svarta ljus

och plockat fram

böcker

och låtit oss

sätta oss
ned en stund

eller lägga oss
och bara blunda

mitt i Kosmos City

Det är inte förrän då
cirkeln
är sluten

Husen utanför
de är resta på rader

de är
som om de låg
på räls

och försökte knyta samman
med något

längre bort

Andra trycker i
n sina soffor i hörnen
som om de gömde sej
för fönstret

Rulltrapporna de rullar
ned under jord

där inga fönster

finns

där ¨´´´´´´´´vi åker
kors och

tvärs

ja minns
inte en enda blick
jag möter där

de är som ögonblicksöar

de skriver poesi där
utan ord.

eller jag snor

bilderna

och skriver dikter
av det

där vissa inte
säger någonting alls

De kanske
inte kan
av naturliga skäl

som om vi andra
var ute i lågfjällen
i våra tankar

tysta i en vildmark

i en glesbygd
inombords
medan

tåget

kommer in
till slut