Han lindade ett utav sommarens grässtrån runt hennes ringfinger.
Gräset rätade på sin rygg och slingrade sig från flickans fingrar.
En ring på flickans finger var lika onaturligt som ett vajande strå, friskt av liv, spänst i varenda del, att sitta lydigt på hennes finger.
Lika svårt för flickans blick att vila i ett ynka par ögon. Det finns ju så många att drunkna i.
Som att sitta stilla vid blott en mans arm, för att varenda famn värmer olika om natten.
Detta fick han se till sin sorg.
Hur hans kärlek virvlade bort den kvällen.
Lika svår som vinden själv att hålla fast.
Reste sig från marken och borstade av sin skolavslutningsvita klänning.
Reste sig och gick, varken fylld av ånger eller ondska.
För det unga hjärta hon nyss krossat.
Lätta fötter mot nya nätter.