I programmet Skavlan på TV den 16 januari, deltog en kvinna som berättade om hur hennes liv utvecklats, efter det att hon fötts efter en förbindelse med en norsk kvinna och en tysk man, under den tyska ockupationen av Norge under andra världskriget.

Nazisterna hade gripits av en idé om att de skulle förädla den ariska rasen och samtidigt utrota judarna. Som barn till en norsk kvinna och en tysk man  så ansågs det här barnet lämpligt att föras till nazisternas avelsläger Lebensborn sedan hon fråntagits modern.

När kriget tagit slut var det de amerikanska trupperna som intog Lebensborn och de visade ingen sympati för dessa barn. Men genom Röda Korsets försorg fördes en del av barnen till Sverige och där blev barnet adopterad till en kärleksfull familj. När hon var i 8-årsåldern skrev hon ett brev till Röda Korset med en förfrågan om sin härkomst och fick då veta sin bakgrund.

När hon var 21 år reste hon till Norge och fick träffa sin mor för första gången. Hon hade fått en omild behandling av norrmännen så hon var märkt av livet. Hon tog ändå emot sin dotter vänligt men ingen djupare kontakt uppstod. Till utseendet  var de märkligt lika.

Nu förlät denna kvinna allt det som hänt henne. Hennes slutord lät: Störst av allt är kärleken ! Dessa bevingade ord ur bibeln och Victorias och Daniels vigsel.

Tänk att inte vissna ner och bli bitter efter allt ont som vederfarits en. Det är stort !

Programmet gjorde ett så starkt intryck att tårarna kom under berättelsens gång.