Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Utvald att ledas till Hades

AKT 1

När jag var förlovad
med Döden;
eller snarare
trolovat utlovad,
lovad och utvald och utsedd
att ledas till Hades;
korad att krönas till död
av kungen i dödsrikets - och mina - böner,
min kung som de döda med döden
belönar

Han kom till mig en natt
och inget väsen fanns förvånat
drömmens tvivel snart utplånat
Allt var kallat, väntat och trängtat
ivrigt trånat, traktat, (å)trått och efterlängtat

Jag ville aldrig låta honom gå

Dragen dyrkande från livets garn
av normer, lag och samvetskval
där blickar bränner, genom salar
och hjärtas inre önskans outtalar
plågsamma lojala kval, paradoxala,
detta griftetal av ideal mindre normala
med moral allt annat än det triviala
ja, monumentalt den heliga gral av
kärlek till tidens och kärlekens universala ritual:
att vara till Nergal - Ereshkigal

Jag ville aldrig låta honom gå
Jag ville följa när han åkte

Jag fick svaret
på frågan
om livets gåta
om att få Gud att gråta
att aldrig förlåta;
i Intet stanna, vara, förbli
det besåtna
för alltid verbotna

I min utsträckta hand
han gav mig nycklarna och sanningen
bortom hycklarna och brännmärkningen
av blickarna från brickor i spel
bakom ljuset och bäraren av fallna själar belagda med arvssynd
en arvssynd av skam

hade jag (nyckeln) i handen när jag dog så skulle han kunna ta mig dit han fanns

Jag ville aldrig låta honom gå:
ty den starkaste vilja,
av viljor bland viljor,
jag närde att vara
så nära som Ein-Sof till Intet
som
Isis till Osiris
som Dis Pater - Prosperina
Ja, betagen
ack, som Hades
Orcus
Plouton
till vår dödsgudinna Kore
så som åtråns ångers bortrövade vinters Persefone

“Jag vill gifta mig med dig”
slapp ur mina läppars rädda hopp
ur evig tanke
ur eterisk kropp
för längtan konverterat lust, tomhet
kärlek och begär
till svarthets flammas singulär
dit änglar älskat
och där Varat aldrig är...

Om blickar kunde tala
toge tomrummet sin form
i ord som aldrig sades,
mitt i ögat i vår storm

Han
Azrael och XUL-Dúman
gav mig löftet åter an
att han som vet vem som lever och som dör, vår lieman
skulle finna nyckeln i min hand
och jag såg med evig kärlek allting framför mig

“Jag är Döden och jag har kommit för att hämta dig”




Fri vers (Spoken word/Slam) av Linnea Risinger
Läst 419 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2016-01-17 02:03



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Linnea Risinger
Linnea Risinger