Jag pratar så mycket

Gestikulerar ivrigt och vilt
Jag stirrar så intensivt

men ändå blint

Jag skrattar, gråter och förlåter
Du är en tavla med ögonblick
Och tiden går förbi
Ångloksresan vi svalde Inuti
Min telefon är i orden.

Vem om inte jag lade upp korten på vårt bord
Magnolia undrar hur jag blev så liten på denna jord

Och jag vet att du ser

Du ser 
När jag tittar bort
När vi vet att ingen är där
Och vi gömt men inte glömt

allt det vackra vi en gång fått, var och är

Bubbel bubblan i vår sfär 

Fyllda glas ni krasar "Mazel Tov"

Din duk är röd

Vi har vågat våra vägar
När vi torkat våra sår
Kanske vi bygger om den väg

där vi en gång ska gå
När vi är färdiga och kan hålla hand
Ro längs och med...och ändå nå land.