Ett tragiskt levnadsöde

Hon kände sig ensam och övergiven
missförstådd av alla

tog på sig offerkoftan
ville ha sällskap och sympatier

effekten blev den motsatta
ingen ville vara i hennes närhet

tiden gick och koftan blev ett trivselplagg
lappade och lagade i sin ensamhet

Fri vers (Fri form) av Marita Ohlquist
Läst 591 gånger och applåderad av 34 personer
Publicerad 2016-01-18 10:12

Skriv ut
Spara som PDF

Teresia Ridell Lätt att hamna i den fällan.. Tyvärr mår man nog sämst själv när man tror sig vara offret.. Först när man tar ansvar för sitt eget liv, kan skutan styras åt rätt håll. Mycket bra skrivet ! 2016-01-30

Midnight Tragisk, men känns som en känsla vi alla varit med om. 2016-01-27

StinaJ Låter så tragiskt detta med att ta på sig offerkoftan. Framförallt när man väljer att låta den sitta kvar. 2016-01-21

Lars Hedlin Stark är din text och känslan i dina ord! 2016-01-19

Linda CH Ett inte alltför ovanligt öde men fruktansvärt sorgligt! Du skriver klokskap. 2016-01-19

Cathrin M Hur man bygger upp sina murar så att ingen kan förstå en - och på så vis bekräftar det man trott sig veta hela tiden. Fin reflektion. 2016-01-19

ej medlem längre Tror nog att sportjackan vore lämpligare, den vill ut ur ensamheten... 2016-01-19

Maria Sundelin Det är lätt att ta sig en roll och sedan beskylla andra för att man har den Kramar 2016-01-18

ADI Nehlin manar till eftertanke 2016-01-18

Sommarina fint Koftan är tryggheten för många 2016-01-18

Stefan Albrektsson Ja, den där koftan sitter ofta otroligt illa och har en tendens att ludda av sig på omgivningen också - och tyvärr slutar det ofta med att man sitter i sin ensamhet och lappar den lager på lager... 2016-01-18

Lehva En så insiktsfull text. Bitterhet är en sorts sjukdom. 2016-01-18

louisegirl Berörande bra ordat 2016-01-18

Dan Myrbeck Då är det bättre att skriva av sig sina erfarenheter iförd en kulturkofta. 2016-01-18

Elisabeth Nilsson En mycket sorglig historia, men tyvärr inte ovanlig. 2016-01-18

Blomma-Stjärna verklig tragik det här - för när offerkoftan blivit trivsel och identitet, vem kan då visa på att priset är den ensamhet som offerkoftans bärare sökte bota sig själv ifrån? 2016-01-18

ej medlem längre Sorglig historia den berör samtidigt som man förstår att människor ger upp.Tyvärr så blir den här sorterns människor energitjuvar och självupptagna på ett tragiskt sätt. Mvh annokas 2016-01-18

Anya Jaa den koftan har man sett och har nog burit den med...är det inte mänskligt? Men gäller att inte ha den som favoritkofta...utan tycka synd om sig själv så där någon gång emellanåt...tänker jag. 2016-01-18

Eva Helene Tyvärr många som inte orkar eller förmår ta av sig den koftan och som inte heller kan inse att den är så frånstötande. Väl beskrivet här. 2016-01-18

Rise Little One Det är aldrig för sent att ändra sig... 2016-01-18

Gunnel Eriksson Tragiskt precis som titeln säger och alltför vanligt. Bra beskrivning. 2016-01-18

Öknens Ros Ensamheten är rätt utbredd i samhället, det talas tyst om den. 2016-01-18

Marianne Räf Den kanske värmer, dock, personen ifråga - något - i den kalla samtidens isvindar ...? 2016-01-18

Valter Örn Det är oftast äldre människor som tar på sig offerkoftan när de står inför livets fait accompli. 2016-01-18

Maj-Lis Berör 2016-01-18

walborg ... och blev alltmer ensam och lämnad i sin kärlekslöshet ... 2016-01-18

ej medlem längre Ensamheten bor i offerkoftor. Skickligt formulerade ord av dig. 2016-01-18

överlevaren Mönstret och formen på offerkoftan gör det svårt att bli omtyckt! Gillar ordens träffsäkerhet! 2016-01-18