Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Fem porträtt från Sankta Birgittas Sinnessjukhus i Vadstena


var du verkligen så bindgalen?
när allt kommer omkring
ylade du bara som en liten varg
för de fattiga applådernas skull
mellan brödet och köttdisken på Domus

vilka röster talade tröst till barnet
i dess 52-åriga kropp
där psykofarmaka snöpte synapserna
och varje lägenhetsfönster var en tavla
målad i ett rus kryddat med malört

och hon rider sin storm -
med fläckade glasögon
har hon bytt båt så många gånger
gått i land bara där träden lekte
fingerlekar som kubanska barn
med sorgkanter under naglarna
på en bakgård med pistolmynningen
redan riktad mot gommen

strömförande ramsor som rabblas:
huvud-axlar-knä-å-tå-knä-å-tå
turisterna fångade i flip-flopsandaler
enkelriktad kullerstensgränd
ögon-öron-kinden-klappen-får
Plutt-Elsa spärrar vägen
huvud-axlar-knä-å-tå-knä-å-tå
med klapprande löständer och ögon
som har alla andra ögon i sig

rökte varje funnen fimpstump till filtret
tuggade nedtrampade redan tuggade tuggummin
jonglerade med en enda färgglad studsboll
gömd i de djupa institutionsfickornas mörker

 

 

 

 




Fri vers av Stefan Albrektsson
Läst 736 gånger och applåderad av 28 personer
Publicerad 2016-01-18 14:13



Bookmark and Share


  ResenärGenomLivet VIP
Starkt berörande porträtt...mycket bra "målat"...
2016-01-22

    ej medlem längre
Många hamnade där pga okunskap, tragiskt med psykisk ohälsa.
Psykisk ohälsa är inte galenskap,
Vem skulle inte bli ännu sjukare på ett sånt ställe..usch stackars människor.
2016-01-21

    prima donna VIP
Blir berörd av din starka text, speciellt det andra stycket hugger litet extra i hjärtat.
2016-01-20

  Roger Karlsson
galenskap är inte så dumt - så gott och fint fångat
2016-01-20

  Änglaögon
Bra beskrivet!
2016-01-19

  i af apa
starkt som fan!
galenskap är tragiskt
ändå inte helt tråkigt
skildra...
2016-01-18

  Magdalena Eriksson VIP
och min mamma hade otur
gick från elchock till egen lägenhet på fem sekunder... bra skrivet
svårt för mig att läsa
gör ont
2016-01-18

  Respons VIP
Fem väldigt starka personporträtt av människor som lever i en psykisk misär.
2016-01-18

  Mia Bergenheim
Gillar! Känsligt skrivet trots det krassa, blir fin kontrast. Dikten berör verkligen och känns som vackra, flaxande och sköra fjärilsvingar utställda i glasmontrar till förfasning. Fantastiskt fin text (nästan som en liten film) - bokmärker!
2016-01-18

    ej medlem längre
Skickligt tecknat porträtt från psykvården med ett mycket starkt bildspråk. Tidvis en djupt smärtsam läsning.
2016-01-18

  jimmy welleby
Spännande resa mellan väggarna som du beskriver. Jag var faktiskt där en gång för länge sedan och spelade musik för patienterna vid några tillfällen.
Ypperligt förgrik och fångande text.
2016-01-18

  Nanna X
Mycket starka, väl målade bilder. De upprökta fimparna, urtuggade gummina, utlekta lekarna...
2016-01-18

  Marita Ohlquist VIP
Starka porträtt från sjukvårdens skuggsida.
Många hamnade där av okunskap, tur att det har förändrats.
Trots det är det många som skäms och inte vill tala om sina besvär.
Vi har kommit en bit på väg, men inte kommit i mål.
2016-01-18

  Anya VIP
Jag ser metallsängarna och de vita väggarna...och jag hör sången. Tur att det fanns psykofarmaka i alla fall...tänker jag. Det blev en stor förändring när neuroleptikan kom på 50-talet. Innan dess var det lobotomering, kalla bad och insulinchocker mm.

Jaa var man annorlunda förr så var det nog lätt hänt att man hamnade på sinnessjukhus. Och tänk idag är det nästan tvärtom.

Tur att jag blev galen i rätt tid. ;o)))
2016-01-18
  > Nästa text
< Föregående

Stefan Albrektsson
Stefan Albrektsson