Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
den ena den är röd den andra den är vit men den tredje vill jag helst dig förära den blommar inte nu först när givaren är död... d en är underlig den rosen min kära


kill no more

kompensera någons olevda
smycka någons stulna
hur jag försökte
döda
de som tog oss ifrån varandra
hur jag slutade när det en dag blev stilla i rummet

värmen i ryggen är du
säger
hata inte dem som låste in mig i kaffebryggarn!
allt var ett missförstånd
den inrökta lägenheten i Tensta har slagit ut som en längtans ros
flugit iväg och blivit svan
jag matar din svan mamma
en del lever mer sen när allt är försent
förvånad ligger jag i din hand och glänser









Fri vers av Magdalena Eriksson VIP
Läst 124 gånger och applåderad av 6 personer
Publicerad 2016-01-18 23:24



Bookmark and Share


  Anya
Intressant inledning...olevda...bra ord. Den där kaffebryggaren får mig att hoppa till...känns trångt och instängt att bli inlåst där. Den inrökta lägenheten i Tensta väcker också tankar.
2016-01-23

  Lars Hedlin VIP
Orden starkt förmedlade!
2016-01-19

    Elisabeth Nilsson VIP
Hopp lever oftast, trots allt som blev eller inte. Bra skrivet av dig i igenkänningsbar text.
2016-01-19

  Nanna X VIP
Tycker mycket om svanen!
2016-01-19

  Stefan Albrektsson VIP
Den här är nära!! Jag anar mig till saknaden av allt det som aldrig blev - jag känner igen den inre känslan (om än de yttre omständigheterna är annorlunda) och det slår mig stenhårt i solarplexus.
Och att du sedan i andra strofen ändå finner det försonande är väldigt starkt.
Sistaraden är ett under av kärleksfullt hopp (och blir ännu starkare av presens)!
2016-01-19
  > Nästa text
< Föregående

Magdalena Eriksson
Magdalena Eriksson VIP