Jag kräver att få reda på vad du gör. Med mig. Nu.

Du får mig att både långsamt och plötsligt, av både glädje och förtvivlan, både explodera och bli hel. Begriper det inte. Begriper inte dig.

Jag kan inte greppa vad det är som gjort dig så viktig. Varför har det blivit så viktigt för mig vad du anser om mig? Varför är det så viktigt för mig att få vara nära dig? Och varför är jag så rädd för att komma för nära?

Det finns så många andra. Jag gillar så många andra så otroligt mycket och kan skratta med andra, vara med andra, utan att allt blir så svårt. Jag kräver inte att bli omtyckt. Jag gillar och om det är ömsesidigt gläds jag. Jag går inte sönder av minsta tecken på motsatsen.

Därför kräver jag en förklaring.

Vad är det du gör? Med mig? Nu?