En appel och påminnelse om vikten att rätt vägleda, uppmuntra och värna individer och att lyfta varandra till fruktsam mångfald. KONSTIG? GALEN? -Ja visst! OCH DU ÄR BÄST!Uppenbarelser. Visst är är vi flera som fått uppenbarelser? Du vet när tiden plötsligt böjer sig och som en blixt från himmelen så slås vi av en insikt. En Aha-upplevelse. Det kan vara i form av ett sk paranormalt fenomen eller bara en kreativ process som tumlandes i bakhuvudet hittar sin rätta bana. Vi kan välja att dela dessa djupt personliga upplevelser om vi är extroverta eller av annan anledning vill kommunicera och delge. Vissa gör det av exhibitionism andra av ren välvilja, för det är förlösande att läsa skrifter som kommer från de med fritt sinne och öppna hjärtan. Inga konstigheter utan fri Access till det där fina som finns längst inne i var och ens innersta vrå, i vår heliga hjärtkammare. Du kanske har hört det religösa uttrycket: "gå in i Din kammare och be" det är en mystikers väldigt kloka ord, och jag tar mig friheten att via svenska språket tolka det som Hjärtkammare. Dvs att vi i kontemplation, tystnad, meditation går in i vårt innersta och där ber... Jag har fått många vackra uppenbarelser, både en stund av genialitet och som det vi kan kalla närkontakt med andra dimensioner. Jag kan bara nämna att den kärleken vi finner då vi möter en skir transparent Ängel för alltid är något en bär med sig... Allt är inte vad det ser ut att vara. Vår verklighet upplevs helt klart med olika ögon och vi har våra olika referenser som påverkar hur vi varseblivning vår omgivning. Själv har jag ADHD, vilket jag inte ser som en funktionsnedsättning, utan som en funktionsvariabel och i alla fall i mitt fall en gåva. Jag har döpt känslan i denna gåva till För det är så med denna variabel så har vi generellt svårigheter att överblicka större ytor samtidigt, utan vi växlar istället vårt fokus på olika punkter, men blixtsnabbt och fram och tillbaka. Detta tröttar ut våra hjärnor, och vi är oftast lite matta och överkompenserar det med att skapa, för våra hjärnor är oftast så kreativa. Vi tänker oftast inte linjärt eller kronologiskt, utan mera i spiraler och looper. Vi får lätt associationer och kanske inte alltid har en röd tråd. Där kan vi varligt behöva ledas tillbaka till huvudämnet OM det är angeläget. Vi med ADHD har inget handikapp med en stödande omgivning. Öppenhet är därför viktigt från alla parter. Själv blir jag väldig irriterad på sådana uppmaningar, för jag tror det är i de kreativa krumsprången, i associationerna, ju galnare ju bättre, genialitet bor. Däremot uppskattar jag om idéen, likt andan i en brainstormsituation, där vi frikostigt bollar och öser ut idéer tillsammans utan att kritisera, tas emot med respekt och bekräftelse och så sen kan vi vänligt föra oss tillbaka till det aktuella grundämnet som var avsikten att samlas kring och dryfta.. Jag önskar således mindre regiditet i det offentliga rummet, på nätet som IRL. Mera frisinne och mindre konformism och som jag ser det: trångsynthet. Jag vill vidsynthet. Jag är själv hämmad, begränsad full av idiotiska präglingar från mitt sociala och kulturella arv och jag har fördomar. Därför jobbar jag idogt med att vidga mitt medvetande och med karaktärsdaning. Jag önskar också att fler jobbade med sig själva. Att hade t.ex alla jordens män - och även kvinnor - haft styr på sina könsdrifter så hade inte kvinnan kvästs och fått backa flera steg och som i vissa länder gömma sig under stora stycken tyg för att gå (någorlunda) fredade. Mångfald berikar - enfald urarmar. Här berikas och berikar vi varandra med sköna tankar. Vi befruktar varandras konst. Hur hon av en lärare i svenska blev så hårt kritiserad av en ödesdiger fras att det hämmat en stor bit av hennes vuxna liv... Idag är hon en helt briljant författarinna och en frigjord Quinna med ett självförtroende i ordet och om kvinnans kraft att vi kan betrakta henne som en ikon för kvinnans inte bara frigörelse utan även upphöjelse... Hur kan en lärare säga så? Hur kan en lärare sparka på ett geni? En ung flicka, vår blivande nationalskald kanske? "Du är en fantastisk skribent... Jag känner igen det där att mera konventionella upplever det främmande som "konst"igt som det vore något negativt... Det okända skrämmer många.. Konst ska och behöver inte alltid vara lättserverat eller begripligt.. Min svensklärare tyckte jag var svår att förstå då jag skrev om multidimensionella resor, och det gjorde att jag förstod att det som är självklart och uppenbararar sig mer och mer för mig och andra lite mera spirituellt öppna, är helt okända vatten för andra. Hon gav mig en skön provokation att försöka bli mer begriplig bara, eller så kan jag tillåta mig att vara mystisk och svårbegriplig för "massorna" de som är lite mer initierade kan ibland vara de som adresseras.. Vi kan ju inte alltid tala till barn på barns vis. Ibland behöver vi vara på "hemmaplan" i tanke, ord som känsla. Vi är alla de vi är och ska vara just då... Att trollbinda en hel klass var inte svårt med en sådan story.. Och den var verkligen konstig. Hela historien fullkomlig bisarr, men en sådan fantastisk parodi på livets falskhet och dubbla budskap.. Ååå en sådan kärlek i denna story. Den är så vacker Valkyria. På riktigt vacker, om Du inte läst den läs den... Jag är nu mera stolt över att vara konstig, för konsten är i mitt blod, orden i mitt hjärta och i min själ, färgerna, rymderna bärs av kärleken till själva skapandet som behöver vara fritt. Jag är konstigt och härligt sunt galen... Jag var rädd att vara galen, då jag fick en psykos då jag var 17 år (pga jag var så ojordad, vilse och alla andliga portar öppnades inklusive paranormala fenomen, så jag blev rädd, rädd för andar och krafter, så jag brast) men jag blev frisk på några dagar (från något de sagt till min Mamma kunde bli obotligt) tack vare superfokus och uppkoppling till ett högre kärleksfullt ljus och bön... Bönens kraft är enorm.. Så tills en dag, jag IRL träffar en väninnan jag knutit djupa band med via Facebook, vi hade upplevt djupaste kärlek, telepati och jag var med i etern då hennes fina mormor dog och gav lite budskap. Och hon kände in min själ, ja vi hade kontakt på riktigt... En av alla mina fantastiska och spirituella vänner. Hon är så spirituell som få är, Jesus vilka gåvor redan sedan hon var baby. SOM HON MINNS!!! Jag sa till henne: "Jag har Alltid varit så rädd för att vara galen". Då svarade hon: Och då Valkyria min älskade underbara Drottningsyster så full av konst och outsinlig kreativitet föll DEN STÖRSTA STENEN från mitt hjärta.. Jisses jag hade ju aldrig gillat det sk normala, det kvästa, mainstream och mjäkig feghet.. Näe ord och skapande ska ha stake, sköte, blod, hjärta och själ annars är det bara hjärna, konstruerat och uddlöst... Så vi är galna, konstiga och Heeeeelt fantastiska ety vi har vår kärlek och vår fantasi. Ju mer som berättar om vad t.ex dåliga uttalanden från "mindre vetande" kan skada, ju gulligare blir vi med varandra. Vi behöver en snällare och medvetnare värld.. Och vi konstiga är helt enkelt vi som ska visa var "skåpet ska stå".. Haha märklig klyscha, fattar den ej, men den kom och jag fick inte cencurera... Älskade fina Tack för våra härliga galna flöden. Love you madly Queensis. Tillgivet Din DominiQue" Och till alla er andra:
___________________________ ORD & GRAFIK
PS Inte för att jag är religös, men detta säger allt!
Övriga genrer
(Essä/Recension)
av
DominiQueen
Läst 1263 gånger och applåderad av 13 personer Publicerad 2016-01-22 01:37 
|
Nästa text
Föregående
DominiQueen |
