alldeles innan den här berättelsen
ligger fälten vakna
gnistrande nu-snö
dämpar surret från reklamen
utanför stadsmuren
halvblind, fåfäng och lättlurad
närmar sig ett livstecken
annanhetens mötesplats

i ett skuggigt ögonblick
står en utopisk resenär
insvept i sin karta

Ack den som vore människa
gnäller trollen längtansfullt

det flingar till
jag svävar

ett rådjur mitt i sökarljuset
en magkänsla utan kontur
jag är din planet
aldrig kan vi mötas
och aldrig kan jag lämna dig

från en helt annan plats
kan allvaron förnimmas
en öppen närvaro så tätt intill
att nakenuniversum blottas

barnen leker nerförsbacke
låter livet gå
ät föröka er och dö
låt viskleken i tusen år
svälla till en teckenflod
och fylla hjärtats rum
jag är faktiskt ändå ganska nöjd
med min existentiella lott
en ömhet bara lite
starkare än döden
bär mig just nu över gatan
och här kommer bussen