sitter tidlös i en trappuppgång
sprutar bekräftelse på din dörr
tills du ser besatthet i spegelskrift
på titthålets glasade hornhinna

om du vågade nu
kunde vi rista in våra namn
i solens hetta
och aldrig mer
blicka bakåt

drar ditt namn av brevlådan
om du inte öppnar
tar dig med på en andningsrunda
i din egen stad

skräckslagen ser jag
hur folk passerar förbi
med fladdrande blickar
för att glömma
år i moll

håller dig i sluten hand
då jag viskar livet
mellan tumme och pekfinger

försöker beskriva
hur du vandrat
i en pulserande muskel
eftersom jag är för feg
för att kalla det hjärta

jag blir en natts gäst
på din uppväxts betongkullar

[du behöver inte ens vara den du är
låt mig bara tro på den jag ser]

[du lyser
trots att mörkret skriker
på andra sidan]

låt oss byta smärtor med varandra
och låta dem segla likt barkbåtar
på smältvattens rännilar
mot forntids kloaksystem

och skratta med rena ögon