Klockorna de ringer
inte längre

de hänger döda




ner.

De skulle




minnas oss
bära med





oss


och visa







morrondagen.

Nu kan man
endast ana



en svag vind



som försöker
hålla sej kvar där ute







kanske för att



höra ekot



av det sista
slaget
som studsar





iväg.


Det är
vindstilla
det är


en sjö
och det är







en strand


den visar oss





något

där ute






en förnimmelse
av allt.

Och klockorna monteras
ned


sedan tilltar


vinden


hur den söker
efter klockans klang



Hur den sliter





i fanor

slamrar viadukter
vajrar utmed järnvägars nät



men inte en klang







av klockor den når