drottningmodern tappar ansiktet


fisken som inte är fisk
barnen vi skäms för att se
filmen om fångsten
trycket på gilla
barnen ligger i båten, skälver
blålila

den där kvällen när du blev kvar i en liten grön yta du målat för du vågade bara se fiende i ögonen i ett slutet rum

räddningen i nästa andetag

flyttfåglar om natten

globen där blått eller brunt eller grönt lyser som en liten tjärn


eftertanken som pekar ut dina upprepningar och vänder sig bort till någon mer begåvad

punkten av ondska du försöker skaka av dig istället för möta inom dig själv

avunden på andras bättre barndom

spetsmössan kring knubbigt huvud som ser allvarligt på dig
spetsmössan som lyser
i början av sagan
ville ha dig
vindblåst
nedkyld
under kappan
marmormodern-stämjärnet
glansen mellan testarna
mellan livstrådarna.