KRIGET, KVINNOFRIDEN tror jag förstås om vi alla blir vän med vårt LIBIDO och om QUINNAN verkligen hyllas för sin källa av liv. Om så har MÄNNEN ALLT att Vinna. Och ingen mer Quinna behöver då frukta eller skylas och höljas mer. Hon får stråla vacker i sina behag, hon får visa sina styrkor. Nedslagna blickar i fruktan - så onödigt vi kunde ju Älska. Vi kunde bejaka varandra, lyfta varandra. Gå hand i hand. Trygga i kärlekens Tillit av Allt som Är. Blessed be. 

DROTTNINGEN CLITORINAS ENVISE BETJÄNT - en Erotisk resa hem.

- Seså, kom hit Du namnlöse, jag känner mig rastlös idag. Min kropp genomfars av inre rysningar, blodet fyller alla mina delar. Jag vet inte vad göra av mig.

- Åh My Lady, min vördade Drottning, i er okränkbara högvordade ärbarhet till Gudarna och hägvälborne Quinna, är ni vad folket skulle kalla kåt?

- Bah, hur understår Du Dig, Du arme att tala till mig så. Jag må vara full av rusande blod, men sådana pubertala känsloyttringar anstår verkligen icke en dignitet som mig, jag är ju en dam, rikets första och har naturligtvis blått blod, inte kan det rusa som i mainstream-vener. Pöbelfasoner att styras av primitiva lustar! Osmakligt.

- Är min höghet, min ärade Drottning fullkomligt förvissad om blodets beskaffenhet här och dess egenskaper samt färg?

- Javisst, fullkomligt, jag vilar på anor. Jag är förmer. Blodet mitt är blått, det vittnar min bleka hud om. Såväl dolksvansen och jag har blått blod. Jag kan inte sväva ut i känslor, jag är besinnad och blå, jag är en IsDrottning.

- Min Drottning brukar må bra av att lyfta upp kjolen.

- Jo förvisso, nu påminner Du mig Du simple, Du vet mer om mig än jag minns själv, men så har Du då inget eget liv, och allt Du gör är att beredvilligt betrakta och följa mig. Du är till för att hålla mig i behag. Så nå varför skulle jag draga upp min kjol. Hur var det nu. Berätta, känslor är inte mitt befattningsområde.

- Min Drottning, en blottad underdel får er att minnas att under prakten finns en människa. Ett levande väsen.

- Självklart, är jag levande, jag sa ju just att blodet rusar runt.

- My lady, ni är inte bara människa, ni är även ett kött, idag paketerad som könet: kvinna. Rikets högsta kvinna.

- Ja, denna diskussion är befängd, ord, ord, ord, smatter av ord, oorganiserat svammel, visa mig vad Du menar.

- Vill Drottningen draga upp sin kjol.

- Ja!

- Vill Drottningen knäböja över sängkanten och ge sin rumpa.

- Ja!

- Får jag som förra gången äran att dra ner Drottningens heliga trosor.

- Ja!

- Ska jag ge er det Drottningen brukar önska innan glömskan tar vid?

- Ja!

Han formar handen som en spattel och med distinkta klatschar han den förnämligas blottade stjärtklot till rosenrasande skimrande rodnad. Hon står först helst still, sedan kvider hon under behandlingen. Inte alls Drottninglik. Ingen grace.

- Nå min Kvinna, är det inte dags att erkänna att ni är Quinna nu My Queen? Jag ser ju tydligt att ert blod är rött?

- Ja! Ja! Jag är Quinna... Jag känner mitt kött.

Han slår bestämt igen och fattar resolut hennes nackhår så den eleganta håruppsättningen blir om intet. Han bänder bak henne huvud. Tilltvingar hennes totala närvaro i stunden. Hon darrar. Skälver. Inte alls drottningvärdig. Hon har gett upp sin vilja.

- Nå, känner Du att Du lever nu va? Vem är hög? Vem är låg? Är vi inte i lusten alla lika?

- Jo, jo, å snälla...

- Be mig om det, jag som inget är. Be mig om det!

Hon skakar och skälver, så utsatt så förlorad av sina egna begär, så ensam i stora världen så förväntad att styra och ställa att hålla fasad. Hon blir människa. Människa i blodfyllt kött. Hon svankar instinktivt. Inte längre Drottning. Ingen mänsklig kvinna. Ej heller en som mött sitt Golgata och erövrat sin inre Quinna. Ej längre hon. Hon är ett djur ett vilt djur. Hennes ögon får den där välbekanta höljda dimman.
Hon svankar.

- Det blänker! Det blänker. Jag ser ert rosa fylliga kön blänka, My Lady.
Ni saftar..

- Ja!!!

Hon snarare morrar än talar, vridandes under hans bestämda händer som en orm...

Hon skriker:

- För Guds skull, gör något!!! Hjälp mig!!! Jag brinner upp!!! Aaaahhhrg!!!

Hon vrider sin runda stjärt rakt upp och svankar med särade ben, de vita blanka strumporna med elegant spetsprydd kant ger inte ut signaler av en ljuv oskuld. Hennes blygdläppar är allt annat än blyga. De är så blodfyllda att det röda blodet skapat ett landskap, ett eget rike av lustfyllda rosa kullar, i mitten en skåra med små krusade blad som skamlöst mjukt ligger som en inbjudan till vilda djuriska tungors lek. Det fuktas.

- Min Drottning, ni verkar tappa ert sans. Ni doftar sött. Ert sköte är helt blottat. Och blankt.

- Men Gud! Gör något! Gör något!

- Säg det! Be om det! Tigg om det!

Hon försöker stålsätta sig, det finns en uns av självbevarelsedrift, hon vet att hon *måste* värna sin Drottningvördighet, hålla sin fasad, bara vara en beslutsam kvinna, Quinna var inte att tänka på. Ej heller svaghet. Hon måste bevara ordning och kontroll. Varje stund. Varje dag. Hela tiden.
Men!
Hon brister.

Hon skriker:

- Gör det!!! Åååå gör det! Låt Din tunga ta mig!

Han kastar sig över hennes bak särar bestämt på hennes skinkor och med erfaren mun så äter han hennes kött. Hon är förlorad.

- Ahhhhh....

- Åååhhhh... Mer! Mer! Fortsättt!!!! Mer!!!!

Han pressar sin mun, andas hennes brunst, doftar hennes berusande kön. Djuriska sötman och stick från saltstänkta hav, blankt som siden, denna livets nektar. Han njuter hennes undfallenhet. Håller henne hårt och gör så ingenting alls... Hon skakar. Riktigt skälver. Nu tappar hon sig helt. Han ser hur det bultar under hennes hud, hur hennes läppar darrar ångandes av lust.

- Ååååå ta mig!!! Ta mig i Din mun!!! Ät mig...

Man, eller ej, hans uppdrag är först och främst att lyda sin Drottning och han lyder. Tungan är först platt och han lapar över skinkor, blygd och över allt där lustan bor. Sedan formar han tungan.. Hon kvider och är nu bortom all sans och kontroll, hon skälver, skakar, stönar, skriker små omänskliga ljud.

- Så, Du är min hynda nu?

- Jaaaaaaa!!! Jaaaaa, jag är Din!!! Aaaaaa.... Jaaaaa!!!

- Du är en kåt Quinna.

Ler han, och säger varmt med sin manliga distinkta klang. Ömt. Hon är helt inne nu i sitt innersta själv. Hon har gett upp och svarar lyckligt:

- Ja!

- Jag ser Dig. säger han bestämt och tryggt med manliga basröst.
- Jag hör Dig. fortsätter han.

Hon känner hans blickar som röda laserstrålar av fokuserad välvilja för hennes njutning krusar de över hennes hud, tränger in i hennes upptinade och nu så villiga kött. Självande kött.

- Svanka för mig! säger han bestämt.

Hon lyder nu totalt i hans milda våld, hon låter sig intas. Hans mun ger små mjuka kyssar av vördnad för det heliga, den portal vi allt mänskligt är komma av. Han vet det är en helig plats och en gåva att få smaka av livets vatten. En ynnest att vara här. I Gudinnans högsäte. Den alkemiska gyllene nektarn.

- Njut för mig! hans manliga basröst fodrar ömt och bestämt.

Han vet vad han vill ha. Hennes totala njutning. Han älskar att se henne glömma allt och bara njuta.

- Släpp nu Dina sinnen! Känn min tunga nu.

Hon försvinner helt.

- Ahhh....

Hennes kropp är en konvulsion. Bara ren extas. Hon svankar mjukt men hett elastisk som en vidjekvist i stormen och trycker sin Drottningvulva rakt in i mannens mun. Han är inte längre så ödmjuk, nu mera bestämd... Som en missil mot målet. Läpparnas lätta kyssar pressas och blir bestämdare. Begärligare. Hon svankar darrandes. Hon är nu öppen. Inga motstånd eller föreställningar kvar om rätt eller fel. Bara ett darrande djur.

- Aagggh... åååå....

Hans mun börjar som en sugkopp dra in allt av hennes blygd, hennes läppar fylls med mer blod, rakt in i hans hungrande mun. Blygdläpparna svullnar, han älskar hennes yppiga kön, hennes rusfuktiga läppar, hennes rosa utsatthet. Han suger långsamt och begärligt in den ena läppen och känner hennes vilda puls. Han virvlar med tungan fort, fort medan han suger in henne fast och bestämt, först börjar försiktigt och mjukt, sen lite hårdare.. Sedan släpper han läppen. Hon kvider. Svankar. Skriker oartikulerat...

- Aaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaghhhh...... Aaaaaaaaaaa...

Han suger likaså in den andra läppen i rörelsens perfekta symmetri. Hon svankar ännu mer. Hans händer tar sig snabbt och resolut upp mellan sammetstyget på schäslongen och hennes mage under hennes klänning. Han pressar upp tyget, men han når inte hennes bröst. Så han tar en lite annan väg drar ner urringningen känner hur de sprängfyllda brösten blottas och han pressar bak hennes huvud med ena handen, samtidigt med ena knäet bestämt mellan hennes lår. Drottningens kön gnuggar sig djuriskt, brunstigt och kättejefullt och hon fuktar hans välmuskulerade bastanta lår, hon glider över honom i konvulsioner och nu fångar han, denne kärlekens gladiator hennes ena bröst. Smultronhård vårta på krusad stor bröstgård, han minns sedan tidigare (det är inte första gången han har denna fallna sköna Drottning i sin hand) de rosa stora inbjudande vårtgårdarna stora som frodiga apelsiner. Han smeker, knådar och rullar smultronkättjan. Han kupar hela stora Drottningtutten. Den är stor. Tung. Han känner hennes lust som en väv av löften, som ett rike av ren lyckolust. Liv.
Han minns ur han lyckligt diat liv och livskraft ur hennes frodiga små kvinnliga spenar..

- Aaahhhg

Hon vrider sig uppåt. Hennes kön riktas mot taket som en trånande marskatta med svansen upp för att kunna intas. Djuriskt. På alla fyra..

Och han intar... Han lapar över hela bullfittan en sista gång, sedan spetsar han tungan... Slickar, smakar hela blygden för att sedan klyva henne. Dela henne.

- Ta mig! Ta mig! Jag vill ha Dig i mig.... stönar hon knappt förståbart.

Han förstår dock. Han känner henne. Älskar henne, även om det är osagt.
Men så blir hon väldigt tydlig och med lite mer skärpa än hon egentligen är förmögen till ber hon med hes röst:

- Jag vill ha Dig. Jag vill! Jag vill! Jag vill ha Dig inne i mig...

Och han börjar med sin erfarna segervissa bestämda mun djupt begravd mellan hennes ben ge henne. Han ger det som är de flesta Quinnors ljuvaste dröm: den totala dyrkan av livets källa. Han intar henne bestämt. Cirklande, spetsande, varierande i olika takter som en tungomålets sanne Maestro.

En mjuk stöt.
En mjuk stöt till.
Ännu en mjuk stöt.
Och så tungan och ett finger djupt och jättehårt in, rakt in i blänkande av rosa konvulsion.

Lugnar sig, en paus...
Skapar längtan. När glödens begär.
Och igen:

En mjuk stöt.
En mjuk stöt till.
Ännu en mjuk stöt.
Och så tungan och ett finger djupt in.

Och igen..
Och igen.

En mjuk stöt.
En mjuk stöt till.
Ännu en mjuk stöt.
Och så tungan och ett finger djupt in.

Och igen.
Och igen,
Och igen.

Nu är hon förlorad och invaggad i en alltför trygg i en rytm..

Nytt moment, tempoväxling.
Drottningen må överraskas, ej komma i hypnos. Inte sövas. Inte nu.
Nu ska elden uppmuntras. Vulkanen få sitt uppbrott. Magman får ej ljumnas.

Så? Skulle han dra ut på det eller accelerera processen?
Han bestämmer sig för två grunda och en djup, hon är nu så borta att alla mänskliga ljud är borta, och han är så skönt upplivad av hennes safter så han tar fram sitt kön. Ett praktfullt stånd. Det nästan ångar av brunst och testoteron om den ådriga bultande manslemmen. Han har en stor manlighet. Ett symmetriskt stycke kött, lustkött som i sin grovhet är elegant och excellent för ändamålet. Lyckohålet hennes. Hans kön är DrottningQuinnans magiska nyckel och hennes lyckogåva. Han borrar tungan djupt i henne, känner hennes kåta dofter och dricker sötman begärligt och drar lite virilt och vilt bak sin förhud, om vi skulle se honom nu, såg vi ett stort runt matigt rosa hungrigt ollon.. Blankt. Det är hennes egna kuk. Bara hennes. Men ni får se...

Edith Piaf, den passionerade lilla lärkan, kärlekens sångfågel sjöng ju
"La Vie En Rose" (livet i rosa) hon hade nog förstått lustan och sanningens heta hemlighet...

Hans tunga spetsar henne, och i virvlar runt, runt och alltmedan han smeker sig vilt. Hon svimmar och tappar medvetandet till denna materiella värld, efter ha i spasmer mjölkat hans ljuvliga tunga, han smeker sig  allt vildare, fortsätter virvla, han vet att hon har många portar att öppna, många medvetanden att inta... Han släpper hennes blygd en liten stund för att med ögonen njuta denna magnifika skälvande ögonfröjd. Han ser den lilla längtande rosenknoppen, han senare ska med tungan spetsa, virvla runt kring och mjukt suga in. Ljuva Clitorina.

Hans hjärta slår fast och fort, lyckans röda hjärtslag, han runkar sig frenetiskt och blodet sjunger av liv. Han känner strålar virvla från hans mitt, vällustiga ilningar som han vore universums mitt, och han runkar fortare, fortare med bestämda målinriktade tag. Han, mannen kastar sig som ett djur över hennes längtande fitta och han kommer i den intensivaste orgasmen i mannaminne. Konvulsioner. Han skriker, skakar, njuter, andas henne. Hon är med, totalt med, så öppen. Han är en erfaren mästare, spiller inte en droppe säd. Den ljuvliga heta men torra orgasmen hos honom släcker ingen lust, kräver ingen vila, skapar inget lugn-och-ro-hormon. Den låter honom likt hans Drottning, honom få njuta som en Quinna, det vill säga länge, multiplicerat och helt obegränsat...

Så han begraver ånyo lyckligt sin tunga, lika hungrigt i sin Drottnings rike av frodig lust. Tungan går som en bestämd hammare i henne. Djupt in. Hårt.. Han tungknullar henne, lyfter henne genom port efter port, ibland smeker han sin bultande lem, ibland har han händerna fulla av Drottning...

Hon kommer tillbaka från sin lilla död. Rosa. Kysst. Återupplivad.
Hon lever i extas upp igen..
Och igen...
Han lyfter henne.
Intar henne.
Hon kommer om och om igen.
I himmelska orgasmer och längtar efter mer.
Allt.

Den totala...

Hon skriker:
- Älskade MAN, ta mig nu!!!
Hon är verkligen säker.

Hon böjer upp sig för hans trofasta välförberedda lem.
Och han tar henne, de kommer lyckliga tillsammans om och och igen..
Han är lika fri som henne, mästare över sin saft.

Kungen över sin libido
Man av vilja, en akt av sann mannakraft.
Kung i Drottning Clitorinas innersta hemlighet och
Helighet. Den gyllene graalen, skålen för världsfred.
Livets altare. MIraklernas höljda portal.
Magins sköte. Undret av liv.

Nu är de redo för nästa position.
En kärleksakt i levitation.
Inte med kropparna.
Nu handlar det om hjärta.
Nu handlar det inte bara om ett kött.

Nu handlar det om bortom kött.
Nu handlar det om yttersta frigörelsen, den vi alla
Möter då vi dör...

Nu handlar det om att njuta detta ljus mitt i livet.
Så... De vet.
De älskar vilt, knullar bort all sans
Kroppar som smekts och hyllats i lust
Hud som skimrat i ros och rodnad

Likt ormens uttjänta skinn rullas de tvenne av
sin mänsklig skrud.
Nu blottas två strålar av vackraste vita ljus
och de virvlar sig i en spiral och blir till en ståle
En vilja
Bortom lust, vilja och begär.

Den åttonde porten är öppnad.
De kom hem.

De fann sitt rike. Blev ett.
Orden tystnar
Men här börjar det Sanna.
Amen

Resten är en lång saga bortom ord, mänsklig definition och utanför det pratbaras gräns, i en ljuv ton av livskraft. Den som kallas kärlek..
Bara den, oavsett vår roll i vår mänskliga teater..

Vill Du uppleva den sagan? Jag vill!
Jag tror på Kärleken, den romantiska och sensuella arten,
även om vägen kan gå genom lust till
Själarnas totala befrielse.

Känslan att vara hemvändare till vårt förlorade
PARADIS... Åh älskade systrar och bröder, varför krigar vi?
Allt de slåss förr - är ju ett hem...

Så ÄLSKA och njut kärlekens frukt...
Älska min vän.
Njut.

DominiQue - Queen of Passion

~ ♥~

MIN DRÖM
Denna ska jag en gång läsa upp denna i min av mig designade
föreställning.
En performance, min vision där jag och min eldiga fantasi
är skaparen och drivande för att finna bästa ljusspel, pyroteknik, rök, musiker, konst på en jättestor filmduk, roterande scener, dansare, akrobater, höj och sänkbar scen, där vi ska förmedla:
allvar, visdom, spiritualitet, magi, glädje, lust, sorg,
sakralt, spirituellt, rock N' roll, vågat, djärvt, sinnligt, erotiskt,
ömsint, snäll i en fredens intention och med lite Gudomlig inspiration..

LEVE MIG!
Leve min Dröm, så stor att... Jag vet. Den är grandios. Jag är liten.
Så... Den ger mig ångest ibland. Har velat dö, all denna skaparkraft och Arenaenergi är svår att handskas med.. Nu vill jag leva. På riktigt leva. När jag lever så skapar jag...
Prestationsångest från Hell..

MITT VALSPRÅK:
Jag tror inte på monarki, jag tror inte på demokrati; Jag tror på pluralki, där alla är Kungar och Drottningar i sitt Hjärtas Rike. Jag är en Drottning - Leve mig! Leve Dig!

__________
ORD & VEDIC ART
© DominiQue NVC Costa
28 morgonen 2016 eft.Kr
KÄRLEKSKAPITALETS ÅR

OBS!
Jag tackar på förhand för eventuella applåder och kommentarer här öppet, och ej via mail: Varmt Tack ♥ Jag älskar om Du läser mitt hjärtas Ord ♥