den mentala källaren i ett vemodigt ljus
skuggorna leker fortfarande, de är moln på min himmel
några andetag bort, ett par miljarder ljusår
du väljer tidsintervallerna, jag är bara åskådare
stearinet rinner nerför mina kinder
det är mer än tårar nu, det är en fängslad hemlighet
reaktionerna är inte mina, jag brukade sjunga
det finns ingenting här
avstannad rörelse, jag växer ihop med smärtan

jag ignorerar ekot av min röst
snart är det tyst igen, jag klingar ut
några andetag bort, ett par miljarder ljusår
du väljer skrikens intensitet, jag har slutat lyssna
isoleringen har brutit skyddsrummets sköld
det finns ingenting här
nikotinfingrar, jag trevar efter regnbågar

göm mitt sorgelandskap i din vildvuxna trädgård
friheten finns här, illavarslande nära
några andetag bort, ett par miljarder ljusår
det väntar ett djup under ytan
och jag är beredd nu
var du än vill placera mina minnen