När jag var yngre, läste jag i en bok på parapsykologi-området hur utomjordingar ser på oss människor på jorden. Det fanns en mening i den boken, som sa att vi använder teknik så mycket så att de undrar om sladdarna sitter fast på oss. Boken var skriven i början av 2000-talet. Jag tog den inte på så stort allvar då, den meningen. Tekniken kanske hade börjat då, men jag var inte så medveten om den, eftersom att de människor som höll på med teknik, höll på med datorer, de stationära, och mp3-n på sin höjd hade kommit, och en relativ utveckling på kamerafronten, med digitalkameran. Varför tog jag inte det på allvar, för att jag tänkte i tidernas bestånd i mitt liv, att saker alltid ska vara som de är?