Jag satt med kameran på skärgårdsbåten i dimman och kände fyrens närvaro. tempot från storstaden utbytt mot ensamhet, Bara jag och så styrman förstås. den kommer ikapp måsarna som kraxar ute i farvattnets trålare. Någon ö där ute, någon ö där man kan dö möjligtvis. stänga in sej bland snår. Ris av gran, kottar på marken bland fotsteg, någon eller några som varit där, jag har redan gått i land som ni märker, bara jag och ensamheten, sitter på en stubbe nu, skruvar av termosmuggen och häller upp lite svart java från himlen med stjärnor och socker, biter av en tugga på min Peruinfluerade jacka och känner att det börjat att dugga.