Jag går ut
i den sällsamma natten.

en tung tid




för unga
och gamla,

för alla hus






och för alla gator.

Jag tänker
så mycket
när jag går
i natten






i ett brännande ljus
som faller
mellan regndroppar.


Tänker då
mest på tiden.









Hur den binder fast
mina tankar
som en gammal båt
förtöjd i glömska


i ett hav
av fallande stjärnor.








jag går bara förbi
stannar inte ens
och pratar
en stund.






Kunde kanske lärt mej
något
på min väg








men ser bara
rulltrappans
trappsteg glittra







invid mina trötta fötter







hur de sitter fast






och väntar







på att få komma upp
en våning.







Kanske möta våren där.
inglasad




som ett jättevykort
med nedsjunkna solstolar









på en strand.