lyser upp bryggan,
når fram med mina knän och kryper upp,
båten får sej en knuff.
tar tampen och förtöjer.

Där, den gamla eken ska jag sätta mej.
det är så tidig morron att månen fortfarande står högt. så klar

Nu kan jag börja.
jag skriver
låter pennudden forma en mening i blocket.

jag skriver : Livet är outhärdligt livet är som att drunkna
ovanför vattenytan
livet är som att födas tillbaka

att livet innan livet
att jag blev den här
som sitter här just här
och stämmer av
tidsrotationen
rumsnumret
på detta ruttna hotell.

Vestibulen med den outtröttlige poeten
med sin drink i sin hand under blå månes sken

stirrandes på sin nedslitna spegelbild i glaset,

Nedspilld på en nedvintrad leråker,
en ö utan vindskydd.

jag slutar skriva. jag pulsar : Pulsar genom
andetag av tvivel
och börjar gå tillbaka till bryggan,

lossar tampen och glider med knäna upp vid babord
och lägger åter ut medan solen sträcker ut
sina starka band till oss här på jorden