Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

vi brukade vara kärleken

min startsträcka är lång och oavsett om detta är värt ett farväl
så kan jag inte se dig gå igen
jag kan inte se dig öppna din famn för en annan
jag kan inte vara kvar här för att se dina ointresserade ansiktsuttryck
vi brukade ju tala om kärleken
vi brukade vara kärleken
men jag kan inte vara den utan dig längre
jag kan inte leva när jag ser avståndet
jag kan inte låta bli att ringa dig, ge dig en blick när du råkar se på mig
jag kan inte låta bli att älska varje rörelse du gör
men jag står inte ut med de steg som leder bort från oss
jag måste härifrån innan dina avstånd gör mig tokig
innan jag har kallsvettats sönder min hud och själens näring tar slut
det var ju två varma hjärtan i en snöstorm
det var ju dina händer som skapade en saga av min kropp
och plötsligt var det bara jag här
och du där
i den där andra delen av världen, i en främmande verklighet
och jag känner igen vissa delar, jag har också förklätt mina dagar
men jag känner inte igen dig
vill känna dig
vill veta vad som finns kvar av den jag älskade där inuti
du är förändrad
vi är förändrade och jag som trodde att du kunde minnas känslan
du talade ju om framtiden när solen sken in i köksfönstret
du talade om alla år då du saknat mig trots alla kvinnor som rört vid dig
du önskade att det var jag
men jag är här nu
jag finns här, jag är tillbaka
men det kanske bara var jag som menade för alltid




Fri vers av reaktionista
Läst 186 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2016-02-02 19:53



Bookmark and Share


  Rune Lindberg
Fint skrivet!
2016-02-02
  > Nästa text
< Föregående

reaktionista
reaktionista