Sover gott i templet
i sömnen är jag ej kvar hos

Då i mitt huvud

Då i tankarna

då i de mest avlägsna
och i det mest gåtfulla

Då är jag både kvinna
och man samtidigt

Då är hela världen
jag

medan hon bär omkring
på honom
i sin ensamhet

med mej själv
som utstakad terräng

så mycket hudavlagringar
på min kudde

ser jag backar i tyget
hur vi kanat mot varandra

och landat på en morronkvist
ett visst klockslag

som alltid strålar
in genom persiennerna

doftar av din hud
och min

flyter fram med linnet
i utrymmet och framkallar doft av kaffe

Så när jag är vaken

är verkligen templet av guld