Jag går nere vid vattnet
med sikte på fiket
där vi brukar skratta och le
vi hade kärlek i blicken
och känslorna spira
vi prata om allt som ska ske

Jag sitter på fiket
och känner på dofter
från tiden som kommit och gått
jag sitter vid bordet
där vi brukar sitta
och drömmer om kärlekens slott

Jag går ifrån fiket
med dig i mitt huvud
och tänker på när vi var kär
kärlekens hunger
den gör mig galen
jag trånar och suktar och svär

Jag går nere vid strömmen
och lyssnar på skratten
från andra som har det vi haft
den inre jakthunden
som ändrats i grunden
söker febrilt efter kraft

Du sa jag var älskvärd
att jag var din enda
din klippa i ur och i skur
jag brydde mig om dig
men du körde ner mig
i svekets vidunderlighet

Du sa Jag älskar dig
jag sa Jag älskar dig också
Men det var väl bara nåt du sa