Erik ville bli flygingenjör

till och med hans kropp

var aerodynamisk

smärt och smidigt rörlig

för att kunna gå genom livet

utan några friktionshinder

han stod nere vid malmkajen

luktade på det norrländska havet

måsar hängde som små drakar

skriande ovanför honom

ljuset höll på att sopa himlen

ren som en nysuddad skoltavla

blåsten bläddrade sig genom staden

som genom en diger papperslunta

tankarna for som flygande frömjöl

i hans ledsna bekymrade hjärna

ansiktet liknade ett lätt snöfall

blicken var frusen till blåis

sprickan i huvudet vidgades

ut kom myror som kröp ner

långsamt längs ryggraden

föräldrarna ansåg att flyget

inte var någon säker framtid

han skulle absolut bygga hus

så blev det till hans förtvivlan

åren har sedan dess passerat revy

han flyger fortfarande i tankarna

och ett tag i verkligheten

efter att ha tagit cert i Florida

för enmotorigt land- och sjöflyg

Lärdomen blev att inte styra

de egna barnens utbildning

© Kjell Åhsberg