Jag tror att jag tappade världen
att det gick i kras i tusen bitar

och om kärleken var en fjäril så var vi
en spyfluga

i en fönsterkarm

förut var jag fräknar och sommarlov
skrek självförtroende sådär som jag avundas nu
hormoner eller fjärilar blandades och

vi målade ljusa kvällar varma nätter och
nyförälskades konst under täcket

(det var då)

hann inte fundera så mycket på
vem jag var

jag var ju din

(och det räckte)

jag är så stressad nu
funderar för mycket
kaffe
tunnelbana
nostalgi

jag dränks i kaffe

jag gör ju det

det är tragiskt och äckligt
och rätt fantastiskt

livet

vi skedar
du viskar i mitt öra
om jag är vaken

har aldrig vart så vaken
tänker jag

men mumlar bara något

att känna dig
bränner i hela kroppen

jag tror vi var för upptagna med annat men
vi tappade världen någonstans

kras och

det gick sönder och hur fan lagar man
något så stort
och vackert

jag undrar

fortfarande