Mjuka kyssar, hjärtan som bultar och fingertoppar som nuddar bar hud. Ljuva noter i takt med varsamma, kroppsliga rörelser. Vita sängkläder och becksvart himmel med tusentals, små brinnande eldklot i. Kroppar fullständigt invirade i varandra. Doft av harmoni och åtrå. Frön av kärlek under skinnet.
Om detta vore kärleken. Kärlek ter sig inte så majestätisk i verkligheten. Verkligheten sätter sinnen och handlingar på dess spets, där olidliga omgångar av saltvatten skapar stigar ner för människans kind.
Älskade vän, vi behöver en vapenvila.
Kära vän, tårar får rinna en annan dag.
Det är inte i livets forum av små, ypperliga stunder där ro uppstår, då människan kan bejaka och bli upplyst av kärleken. Nej, kärlek uppstår i konflikt, förakt och erkännande. Där två människor står nakna och avskalade inför varandra. Mitt i denna nakenhet kan människor vira sig in i varandra och gro frö av kärlek under varandras skinn.