Jag såg dig där du låg,
alldeles vit och så stilla.

Så hade jag aldrig sett dig.

Jag tog din hand i min och smekte den ömt
och kände tårarna rinna nerför mina kinder

Så liten. Så fin. Så otroligt fin.
Min lilla Ängel.

Du finns inte mer.
Du kommer aldrig springa nerför en trapp och rusa
in i mina öppna armar.

Du kommer aldrig att kunna ge mig ett sånt finurligt
leende så som bara barn kan.

Du kommer aldrig att krypa upp i min famn med
ditt gosedjur och vilja lyssna på saga.

Du kommer aldrig mer ... att leva.
Du kommer aldrig mer att vakna.

Hur mycket jag än önskar det.

Jag finner mig själv ståendes med Dig i min famn, och
gungar ... fram och tillbaka.
Och vyssjar Dig.
Du är så kall...så stel.

Du är så fin mitt barn.

Du är gjord av kärlek, och av kärlek ska jag sprida
Dig för vinden.

Så när vinden smeker min kind vet jag att Du finns hos mig.

För Alltid



/Angel_