Jag talade med en ek, helt nära vägen,
jag gissar som en lek, vem kommer sa han förlägen.
Här kommer herr Sundblad, med sin lilla hund,
stannar, hälsar så glad, talar om livet en stund.
Hunden hans springer runt, vid mina rötter,
lyssnar på husses strunt, nosar på mina nötter.

Tänk vad jag får höra, av eken om livet som var,
mig får man inte röra, mig vägförvaltningen spar.
Mina grenar trötta faller av, men barken den sitter,
grenar faller till evig grav, jag njuter av fågelkvitter.
Nu kommer en person, är det någon jag känner,
någon ute för motion, jag tycker att solen bränner.

Jag har haft problem, en gröngöling kom och hacka,
han framförde ett poem, jag njöt av ljudet och tacka.
Nu finns där ett litet sår, men det växer snart igen,
du vet vid mina år, får man räkna hacke som en vän.
Jag tror stammen har lagt ut, barken börjar bli trång.
snart är sommaren slut, löven faller för denna gång.

Vad gör du nu för tiden, min stora gamla ek,
jag känner mig förvriden, börjar bli skruplig och vek.
Men jag kastar ollon, på folk som går förbi.
Jag samlar frön för kollon, jag är flitig som ett bi.
Men du är väl inte sjuk, jag tycker du är blek,
Värm mig med en duk, köp droppar på apotek.