I så många år ville jag tro, längs
vägen försvann jag allt mer, men
höll ändå fast i den där allra sista
biten som ingen annan kunde se

Höll kvar blicken bakom alla hav
letade fram till regnbågarnas slut,
såg inga ansikten på de jag mötte
kände inte ens några hjärtslag

Tror inte längre på människor,
inte ens på mig själv och skulle
det funnits någon högre makt
hade jag fått hjälp för längesen