Går sakta genom min ensamma lägenhet, slänger en blick över värmeljusen och blombuketten. Blombuketten, och nallebjörnen, som väntade utanför min ytterdörr igår trots att avsändaren befinner sig på andra sidan jorden, bokstavligen. Vill omfamna hela blombuketten men det vore nog inte så bra, om jag nu inte vill att de ska vissna riktigt än. Sätter mig i soffan, virar filten om mig. Tänker att det är så sjukt, så sjukt att jag älskar någon. För första gången i mitt liv, dessutom. Känner mig ännu mer vuxen på något vis. Känner mig ny, fastän jag är samma. Livet är sig likt, vardagen är likadan, men allt är ändå nytt. Jag har ett nytt perspektiv nu, perspektivet hos någon som älskar någon som älskar en tillbaka. Läser den typen av artiklar nu, drar den typen av skämt. Bilderna på singlar som är patetiska på alla hjärtans dag skickar jag vidare till min bästa vän, och vi som båda brukade vara de patetiska singlarna. Det får stå för henne nu. Jag är sådär irriterande lycklig och kär, och det är tur att hon står ut med mig än, trots det. Och jag är väl trots allt förhoppningsvis ändå samma jag. Bara samma jag som älskar och älskas av någon annan.