Som tragedin Romeo och Juliet,
vår kärlek ensligt nog aldrig ment att bli av.

Ett blad genom mitt hjärta,
Tusen droppar gift på mina läppar.
Ett fenomen ty jag förblir romantikens tragiska slav,
Som tragedin Romeo och Juliet,
vår kärlek ensligt nog aldrig ment att bli av.


En måltavla i cirklar,
Tusen hål mitt i prick.
Amors pilar verkar finna mig var jag förevigt än begav,
Som tragedin Romeo och Juliet,
vår kärlek ensligt nog aldrig ment att bli av.


En båt på öppet vatten,
Tusen isberg lurar under ytan.
Titanic sjönk med tusentals bröstna hjärtan ute på mörkt hav,
Som tragedin Romeo och Juliet,
vår kärlek ensligt nog aldrig ment att bli av.


Vi hade en gång något vackert,
något dyrbart, tusen korn.
Vi såde fröen på en åker,
ack en åker så vacker med tusen gröd.
Men mitt bröst brann utav hopp,
och ur mitt hjärta hoppade en gnista.
Nu ligger det ingen åker,
inga grödor, inga tusen korn endast död.

Som tragedin Romeo och Juliet, vår kärlek ensligt nog aldrig ment att bli förbli.
Nu hugger jag mig i bröstet med munnen full utav gift. Frågan är, förblir jag fri..