Och nu går du.
Igen.
Lämnar mig.
Igen.
Jag förbannar mig själv för att jag var så satans naiv.
Igen.
Och ilskan som bubblar i mig försvinner.
Igen.

För trots din klantiga förmåga att gå så är du ändå speciell.

Såklart.