Går som en vandrande vålnad
Allas favorit att hata
Drömmaren som aldrig sover
I staden som aldrig vaknar

Har Ljungs mönster bakom locken
Är både Sisyfos och stenen
Fjädern som splittrar en bumling
Elefanten där uppe på grenen

Varken söt eller sur
Bitter, eller hur ?
Har varken lugn eller bråttom
Du kommer nära inpå
Men sen måste du gå
För tillit är inget för honom

Önskar sig något,
det är inte hans tur,
Men mycket som slår in försvårar
Förstår inte något,
men det vet han så väl
det syns genom Herkules tårar

Är ingen du behöver
Han går alltid över
Från nära till suddig gestalt
Håller sig nykter och tappar balansen
och tror sig ha svaret på allt

Det ryker från allt
Men ingenting brinner
Och tankarna springer som dårar
Nog släcker han något
som tändes förgäves
Det syns genom Herkules tårar.

Så ser han ett ansikte
Som påminner om
Någon som han ville glömma
Det finns saker som alla kan gömma
-men nu står han och håller i dom

Tar en bit av hjärtat
Från ett hörn av himlen
Och tänker på saker som sårar
Har rustningen på
men det gör ont ändå
-Det syns genom Herkules tårar