Du smulade sönder dina dagar med dina nakna fingrar
bitarna föll ner på marken som små pappersparaplyer
och landade mjuk på ditt livs skorpa
Du tog några andetag, ett i taget, varje dag
för att sedan andas, andas, andas…
och vänta, vänta på ditt livs svar
Du gick sakta fram med tårna upp i luften
trampandes på gamla bekanta gator
och trodde att allt var precis som vanligt
Du registrerade ditt minne då och nu
som ett album på facebook
och väntade på knappen ”gilla”
Du med ditt leende, konkurrerade månen
med ljus och styrka fast du saknade en egen lykta
kunde du se vägen trots allt
Du är en kämpe utan rustning och hjälm
som galopperar för att vinna livets kamp
utan någon tanke på att vara nummer ett,
du är alltid nummer ett, du är dig själv.